Femte STCC-titeln till Göransson 2016

STCC blev inte någon succé i år heller. Det blev klart under året att detta var den sista säsongen för de så kallade ”TTA-bilarna”. Till nästa år blir det ett helt nytt reglemente, TCR, som redan finns på den internationella arenan sedan ett par år. De flesta tog emot detta besked mycket positivt. Nu skall man bygga upp varumärket STCC igen och förhoppningsvis bli lika stora som förr i tiden.

Men tillbaka till årets säsong. Premiären kördes på Skövde flygfält. Endast tio bilar stod på startlinjen, trots att Volvo hade tagit in en reserv för Prins Carl Philip som inte kunde närvara. Det var ingen dålig reserv, det var unge Nya Zeeländaren Scott McLaughlin, som är van med det tuffa V8-mästerskapet i Australien. Han lärde sig snabbt. Volvo hade mönstrat Richard Göransson och Robert Dahlgren. Dessa båda förarna har kört mot varandra i alla år, men nu stod de för första gången på startlinjen för samma team. Team Tidö kastade in handsken en månad innan premiären. I all hast fick Jan ”Flash” Nilsson i uppdrag att överta teamet, för att det inte skulle bli ännu färre bilar i STCC. Han lyckades mot alla odds att skrapa ihop ett team och kom till start med Linus Ohlsson och Reuben Kressner. Från andra tävlingen skulle Björn Wirdheim ansluta till teamet. Förarkvalitén var det sannerligen ingen brist på i årets mästerskap. Det fanns inget ”rundningsmärke” i år.

Dahlgren hade ett sabbatsår i fjol, men farten fanns kvar för han inledde med att vara snabbast i kvalet. Dahlgren vann första racet före McLaughlin och Ohlsson, medan Göransson fick bryta efter en spektakulär brand. Volvoteamet, som i år sköttes av WestCoast Racing, lyckades lappa ihop Göranssons bil på rekordtid. Efter en krasch som slog ut nästan halva startfältet vann Göransson det andra racet före Dahlgren och Mattias Andersson.

I fjol kördes en kvällstävling på Mantorp Park. Det var en nödlösning framtvingad i sista minuten då det blev klart att man inte fick köra i Göteborg. Konceptet uppskattades inte av publiken som uteblev. Till allas förvåning körde man även i år ett kvällsrace på Mantorp Park, nu med ännu färre åskådare! Endast ett par hundra! Björn Wirdheim gjorde sin STCC debut och han chockstartade genom att vara snabbast i superpolen! Han fick inte till starten riktigt utan kom i väg som trea bakom Göransson och Johan Kristoffersson. Wirdheim låg tätt på Kristoffersson ända till sista kurvan då han överraskade Kristoffersson med en plötslig omkörning. Göransson vann före Wirdheim och Kristoffersson. Dahlgren vann det andra racet före Göransson och Daniel Haglöf.

I Anderstorp var Kristoffersson snabbast i båda kvalen och han vann första racet före Dahlgren och Göransson. Andra racet vanns av Haglöf före Göransson och Kristoffersson.

Västkustloppet i Falkenberg var nästa anhalt. Superpolen blev en märklig historia… Rasmus Mårthen hade åttonde tid och fick gå ut först i Superpolen. Linus Ohlsson körde som andre man. Ohlsson var dock av lite i chikanen och drog upp sand på banan. Detta gjorde att alla andra bilar fick ta det lite lugnt för att inte köra av. Detta gjorde att Mårthen vann superpolen! Göransson vann första racet före Kristoffersson och Ohlsson. I det andra racet tog snart Mattias Andersson hand om ledningen. Han byggde genast upp en lucka, men en avåkning gjorde att säkerhetsbilen kom ut och han tappade sitt försprång, inte bara en utan två gånger! Några varv före mål kom Göransson ikapp. Andersson gjorde en miss i Ginstsvängen och vips var Göransson förbi. Göransson vann före Andersson och Mårthen, som tog sin första pallplats i STCC. Göransson hade en perfekt helg där han plockade maximala 75 poäng, eftersom han var snabbast i första kvalet och vann båda heaten. Detta har ingen förare lyckats med förut i STCC!

Kanonloppet i Karlskoga kördes tillsammans med Sportvagnsmästerskapet och Legends och blev den största STCC-tävlingen i år. Johan Kristoffersson startade från pole. Bäst start gjorde Mattias Andersson som var tvåa in i första svängen. Till Anderssons stora förvåning brast hjulupphängningen för Kristoffersson i tredje kurvan och han for av vägen. Andersson övertog därmed ledningen, men blev upphunnen och passerad av Dahlgren, som vann före Andersson och Haglöf. Andersson gjorde en ny kanonstart i andra racet, men fick en tryckare av Emma Kimiläinen och så var hans race förstört. Björn Wirdheim klev fram och vann sin första STCC-tävling före Mårthen och Haglöf.

Till Solvalla meddelade PWR-teamet att Kimiläinen hade petats till förmån för unge talangen Philip Morin, som körde Porsche Carrera Cup. Morin kände sig snart hemma i bilen och han kvalade in på tredje plats. Wirdheim startade från pole, men han bromsade något för sent på bortre långsidan och Haglöf kunde smita förbi. Både Göransson och Morin hade varit inblandade i krascher och startat om från sista plats och körde upp sig bra genom fältet. Haglöf vann före Wirdheim med Morin på tredje plats! Linus Ohlsson fick fel på en uniball och körde endast fyra varv i kvalet, med den omvända startordningen fick han därför starta först i andra racet. Ohlsson ledde från start till mål, men det blev dramatiskt på slutet då det började regna. Det blev bara värre och värre och bilarna fick smyga fram. Ohlsson lyckades hålla sig kall och vinna racet före Dahlgren och Göransson.

Finalen på Ring Knutstorp blev en mycket intressant avslutning efter fem år med denna biltyp. Precis innan kvalet kom regnet, det enda regnet på hela helgen! Johan Kristoffersson var snabbast i båda kvalen. STCC-titeln stod mellan Göransson och Dahlgren och spänningen var på topp. Tyvärr slarvade teamet för Dahlgren, för när han skulle köra sitt superpolevarv var batteriet dött och han kom aldrig ut. Troligen avgjordes titelfighten redan där? I ett ganska händelselöst första race vann Kristoffersson före Göransson och Dahlgren. Till säsongens sista race stod Mattias Andersson i pole. Han hade medvetet kört på säkerhet i kvalet, med en motor som inte var frisk (den läckte olja som ett såll). Motorn byttes under kvällen och Andersson fick ett provvarv på morgonen för att testa. Då gick inte motorn på alla cylindrar och det var en kamp mot klockan att hitta felet. Till sist hittades en trasig kabel. Andersson är veteranen i STCC som körde sin 200:e STCC-tävling i Anderstorp tidigare i år. Han tog sin första seger i gokart redan 1983. Han är en pedant perfektionist och han har koll på sin statistik. Under alla år har han tagit sammanlagt 99 segrar. Han har varit på jakt efter sin hundrade seger i mer än fem år. Det har kanske blivit ett hjärnspöke för honom? Alla påminner honom då och då om den hundrade segern som aldrig har kommit. Nu stod han i pole i kanske sitt sista STCC race någonsin (?) Detta var hans sista chans. All press låg på Andersson, samtidigt som han visste att Göransson och Dahlgren slogs om mästerskapet bakom honom. Andersson gjorde ingen perfekt start, men han kom ut ur första kurvan som ledare före Kressner, Wirdheim, Ohlsson och de båda Volvo-förarna. Ohlsson fick ta mycket stryk när han försökte hålla Volvoduon bakom sig, så mycket att han tvingades bryta. Under tiden hade Wirdheim passerat Kressner och låg tvåa bakom Andersson. Dahlgren behövde mera poäng än Göransson och var således mera aggressiv i sin körning upp genom fältet. Han tog sig förbi Kressner och tog upp jakten på Wirdheim och Andersson. Wirdheim körde rutinerat och gjorde sig bred. Dahlgrens tålamod tog slut och han körde rakt in i Wirdheim. Han satsade allt för att nå Andersson. Dahlgren fick varningsflagg för sin påkörning av Wirdheim. Andersson lyckades hålla undan och han vann med en knapp sekund före Dahlgren och Wirdheim. Andersson hade nått sitt mål, han fick sin 100:e seger. I sin sista tävling för Dacia gav han dem deras första seger någonsin i Sverige. Hade Dahlgren vunnit racet hade han även vunnit mästerskapet. Nu kom han i stället på andra plats för femte gången… Göransson å andra sidan vann mästerskapet för femte gången och blev historisk!

Richard Göransson vann STCC 2016
Ni beställer fotocollage via denna länk: https://www.racefoto.se/produkter/fotocollage