Skarpnäck
År 1940 beslöt krigsmakten att det skulle byggas femton nya reservkrigsflygfält i Sverige. Ett av dem var Skarpnäcks flygplats. Skarpnäck förblev en reservflygplats och kom aldrig att användas för militära ändamål. Redan 1941 började det nya flygfältet dock användas för segelflyg som för övrigt var en verksamhet som fanns kvar till 1980.
När bilsporten kom igång efter andra världskriget saknades permanenta banor i Sverige. Det fanns också en önskan att slippa provisorium som isbanor och travbanor. Samtidigt gjordes bedömningen att myndigheterna aldrig skulle godkänna ett stadslopp i Stockholm i likhet med Djurgårdsloppet i Helsingfors. Där användes allmänna vägar runt Olympiastadion i Helsingfors.
När SMK:s Stockholmsavdelning skulle arrangera Stockholms Grand Prix 1948 blev valet en så kallad flygfältsbana som gick att skapa vid Skarpnäcks flygplats. Nackdelarna med flygfältsbanor var långa raksträckor följda av vinkel- och hårnålskurvor och ingen nivåskillnad. Detta gällde också i hög grad den bana som skapades vid Skarpnäcks flygfält. Banan bestod av fyra raksträckor och tre ytterst skarpa kurvor. Varvlängden var 2200 m. Banbredden var imponerande och varierade mellan 16 och 34 meter. Det var i huvudsak denna bansträckning som användes på Skarpnäcksbanan under hela perioden fram till 1970.
Tävlingarna omfattade både bilar och motorcyklar. SMK:s Stockholmsavdelning arrangerade år 1949 ytterligare en tävling med namnet "Stockholmsloppet"
Andra klubbar tog över därefter över arrangörskapet däribland Vendelsö Motorklubb, Stockholms Bilklubb och Motorsällskapet. Tävlingarna kallades fortsättningsvis Stockholmsloppet eller Skarpnäcksloppet. Åtminstone en av SM-deltävlingarna för bana brukade köras på Skarpnäck. Från att haft gemensamma tävlingstillfällen för bil och motorcyklar kördes sedan ett antal lopp för motorcyklar som kallades "Ostkustloppet".
Åren 1959-1962 kördes också 12-timmars lopp på Skarpnäck. Reglerna var enkla och man utgick från standardbilar och den som körde flest varv segrade. Tävlingarna fick stort intresse där kända förare och fabrikslag från bilfabriker och importörer deltog.
Den sista tävlingen på Skarpnäck kördes 1970. Efter den svåra olyckan vid Kanonloppet i Karlskoga fick samtliga banor i Sverige besiktas om. Skarpnäck fick inte godkännande för fortsatt användning.
Under åren 1948 - 1970 kördes drygt 30 biltävlingar på Skarpnäck. Förutom dessa tävlingar kördes också en rad klubbtävlingar på Skarpnäck. När biltävlingar upphörde på Skarpnäck 1970 fanns fem permanenta banor för racing i Sverige men Skarpnäcks betydelse för Svensk bilsports utveckling efter andra världskriget kan inte betonas nog.
Skarpnäcksbanan avgränsades av Skarpnäcksvägen och Nya och Gamla Tyresövägen men numer finns där ett bostadsområde som byggdes i slutet av 1980-talet.