Nostalgia Racingdays Mantorp 2017

Denna tävlingen är vi helt klara med.

Formel Ford 1600cc
  Kval
  Heat 1
  Heat 2

Formel Vee
  Kval
  Heat 1
  Heat 2

Formula Slicks
  Kval
  Heat 1
  Heat 2

GT/GTS -1965
  Kval
  Heat 1
  Heat 2

Legends
  Kval

Legends Masters
  Heat 1
  Heat 2

Legends Pro
  Heat 1
  Heat 2

Standard-1965 över 1000cc
  Kval
  Heat 1
  Heat 2

Standard-65 1000cc
  Kval
  Heat 1
  Heat 2

STD & GT/GTS 1966-1971
  Kval
  Heat 1
  Heat 2

STD & GT/GTS 1972-1990
  Kval
  Heat 1
  Heat 2



164 förare deltog i tävlingen.

Tävlingens snabbaste tid: 01:21.335, Torgny Johansson, Formula 2 72-84, Heat 2

Nostalgia Racing Days på Mantorp Park

För fjärde året i rad stod MK Scandia bakom tävlingen Nostalgia Racing Days & Classic Car Show på Mantorp Park. I år hade man lockat närmare 300 utställare som visade upp sina fina bilar i depån. De fick även köra ett ärevarv på banan! Musikkåren underhöll och stämningen var på topp, trots blåst och en och annan regnskur.

Racerhistoriska klubben körde sin fjärde tävlingshelg för året och vi fick även se några race med de populära Legendsbilarna.

Formelbilsklasserna var stora denna gång och Formel Vee mönstrade så många bilar att de fick flytta över dubbelförgasarbilarna till Formel Ford. Thomas Marklund var tillbaka i gammal god form och det innebar att ingen kunde följa hans tempo. Bakom honom kämpade Johan Lund och årets uppstickare, Jimmy Carlstedt, om placeringarna. Marklund vann första racet före Lund och Carlstedt. RHK´s ordförande Hans Hillebrink gjorde comeback efter sin skada i våras och han slutade på fjärde plats. Andra racet blev minst lika intensivt. Marklund höll undan och vann före Carlstedt och en ny uppstickare vid namn Pontus Bencsik! I B-klassen var Anders Bertilsson klart snabbast och vann båda racen.

I Formel Ford startade veteranen Henrik Hansson från pole, men fick det snart hett om öronen. Henry Sandblom klev fram och vann före årets nykomling Nicklas Nilsson, som debuterade i klassen så sent som i Karlskoga. Hansson slutade trea. I andra racet vann Sandblom igen före Nilsson medan tredjemannen var en annan veteran i klassen som heter Björn Otterberg. Både Hansson och Otterbergs framgångar är ett tydligt bevis på att man inte behöver ha en nyare bil för att hänga med i klassen, som spänner över perioden 1967-1990.

Hans Hillebrink luftade även sin dubbelförgasar-Formel Vee och vann det första racet före Johan Lund och Kent Böe. Hillebrink vann även det andra racet före Roger Johansson och Böe.

De snabbaste bilarna hittade vi i heatet för formelbilar med slicks. Torgny Johansson brukar dominera heatet kraftigt med sin fina March F2, men tyvärr blev bilen illa tilltygad på Knutstorp senast. Men heter man Torgny Johansson så går man bara längre in i garaget och rullar ut en annan F2! Denna gång blev det en March 782 med smeknamnet ”Stinky”. I första heatet hade Johansson problem med motorn som inte ville gå rent, men den gick tillräckligt bra för att han ändå kunde vinna heatet med god marginal. Johan Eliasson blir bara snabbare för varje race han kör och nu slutade han tvåa i en Sports 2000. Tomas Andersson kom trea med sin Formel Opel Lotus. Bästa F3 hittade vi först på fjärde plats med Tomas Otterberg. Det är härligt att se vilken spridning det är med de olika bilmodellerna i heatet! Ordningsföljden är långt ifrån självskriven i dessa race. I andra racet hade Johansson fått ordning på motorn och då utklassade han de andra. Eliasson kom tvåa igen. Hermod Lunde tog tredjeplatsen. Lunde såg närmast besvärad ut. – Jag är ju bara mekaniker, sa han. Det är inte ofta som vi får se två förare som kör Sports 2000 på pallen samtidigt i detta heat!

1000cc Cupen lockar alltid många deltagare och de bjuder på mycket spänning på banan, även om det inte går så fort jämfört med andra klasser. Mattias Ståhlberg gör ett inhopp då och då och denna gång var ett sådant tillfälle. Ståhlberg har visserligen lagt många varv i långlopp genom åren, men att bara hoppa in är alltid svårt oavsett klass. Han gjorde det med bravur och vann direkt i årets första framträdande! Per Skårner var 1.5 sekunder efter. Torbjörn Andersson är årets utropstecken i klassen och han slutade trea. Till andra racet lämnade Mattias Ståhlberg över ratten till sin lillebror Tobias, men de fick något fel på bilen så att de missade lineupen och fick starta från depån i stället. Per Skårner gick mot en klar seger, men på sista varvet började motorn missa och Torbjörn Andersson kom allt närmare. På upploppet var Andersson i kapp, men han missbedömde Skårners låga hastighet. Andersson vejde i sista stund och fick en sladd som han ej klarade att parera. Han gick därför med full kraft med sidan först in i betongmuren. Skårner vann racet och Andersson rullade över mållinjen som tvåa. Jan Gunleik Kilen tog tredjeplatsen. En vilt spurtande Tobias Ståhlberg tog sig ända upp till fjärdeplatsen. Han hade tredjeplatsen inom synhåll, men det räckte inte riktigt.

Två förare brukar alltid vara i topp i den stora standardvagnsklassen före 1965 och denna gång fick vi se en riktig duell mellan Lars Esselius och Victor Israelsson. Efter ett tight första race vann Esselius med 0.6 sekunder före Israelsson. Per Skårner var väl distanserad på tredjeplatsen. I andra racet tog Israelsson starten och han ledde några varv före Esselius, men när loppet var över var det samma topptrio i samma ordning på pallen igen…

I GT-klassen trivdes gamle rallyföraren Clas Andersson bäst i det våta kvalet där han var fyra sekunder före näste man! I starten var det dock Lars Esselius, som i år dubblar med en Corvette, som var snabbast. Det blev dock en kortvarig lycka för Esselius denna gång. Ett shims i framvagnen lossnade redan i tredje kurvan och det var bara att parkera för Esselius. Andersson återtog ledningen och vann före Bengt-Åke Bengtsson och Tord Ekegren. I andra racet körde Esselius samma knep som han brukar göra i Standardklassen, han startade sist, körde om hela fältet och vann före Andersson och Bengtsson. – Jag tycker att det är bättre att starta sist och vinna än starta först och bryta, sa Esselius.

I Standard & GT 1966-1971 blev det en tvekamp mellan Sören P Christensen och Micael ”Laban” Ericsson där Christensen till sist vann första racet. Arvid Viktorsson kom trea. Andra racet blev dramatiskt redan före start. På startgriden fick funktionärerna se att ett stag i bakvagnen hade brustit på uppvärmningsvarvet för ”Laban”. Det var bara att parkera för ”Laban”. Mycket snopet, men samtidigt var det tur att felet upptäcktes i tid. Christensen slapp sin värste konkurrent denna helg och körde först övermållinjen. Vi den tekniska efterkontrollen visade det sig dock att bilen var för låg och han diskades! Samma öde drabbade både Arvid Viktorsson och Dan Johansson. Hastigt och lustigt var det i stället Lars Weigl som tog sin första seger i RHK före Lennart Bengtsson och Per Brusebäck.

I det nyaste standard & GT-heatet, för bilar mellan 1972-1990, fick vi se en duell mellan Rolf ”Myggan” Nilsson och Bo Warmenius. Jimmy Dahlgren gjorde sitt årliga besök i RHK och planterade sin Mercedes djupt i lecakulorna i Mjölbysvängen! Det blev en besvärlig och tidsödande bärgning som pågick under hela racet. ”Myggan” och Warmenius visade mycket stor hänsyn och bromsade ned farten ordentligt varje varv när de passerade bärgningsområdet. En extra stor eloge vill jag ge till Warmenius som bromsade exakt lika mycket som ”Myggan” och de bibehöll därför samma avstånd mellan sig varje varv de passerade bärgningsområdet. ”Myggan” avgick med segern före Warmenius och Gunnar Arestav. Vi fick se en intensiv duell även i andra racet, men här överraskades förarna av en liten regnskur som gjorde banan såphal. 250 hästkrafter och breda slicks är inte rätt medicin när det kommer regn på en racerbana. Men det är inga duvungar som hanterar dessa bilar. Warmenius är en erfaren rallyförare och ”Myggan” skördade stora framgångar i rallycross förr i tiden. Regnet var därför inget som oroade de båda. I praktiken visade det sig att Warmenius lyckades bäst när förhållandet var som sämst. Han byggde upp en lucka till ”Myggan”, som denne inte orkade ta ikapp när det blev torrt igen. – Mina däck blev tydligen mycket halare än Warmenius i vätan idag, konstaterade ”Myggan”. Warmenius vann före ”Myggan” och Gunnar Arestav.

Legendsbilarna körde fyra race uppdelade på Masters och Pro där de bästa möttes i en slutfinal där Johan Lennartsson stod som slutsegrare före Tommi Nyvall och Jonas Källström.

Nu återstår endast finalen för RHK som körs i Falkenberg i mitten av september.

Bengt-Åce Gustavsson – www.racefoto.se

En site från Eventsupport Sweden AB i samarbete med Kooperativet Arbetsmyran, Racefoto och Bloms IT.