Racerapport

TRASSLIGA STARTER på Kinnekulle Ring

Med Bengtsfors SM-tävling inställd blev tävlingarna på Kinnekulle Ring den 20 augusti mer betydande, eftersom endast finalen på Ring Knutstorp sedan återstår den 17 september. SM-tävlingarna på Kinnekulle Ring (där SM-finalen körs 1973) blev en mycket bra tävling, en speciell eloge till arrangörerna som klarade av programmet på dryga tre timmar.

Men helt utan problem blev inte tävlingarna; starterna trasslade till det hela för de väldisciplinerade förarna och det hela avslutades sedan med två uteslutningar...

Tyvärr blev loppen inte så spännande, då de dominerades av förhandsfavoriter, men bakom segrarna var det i många fall hårda kamper om placeringarna, så de 6 400 åskådarna var nog inte helt missnöjda med sin dag, speciellt inte som vädret var varmt och skönt.

Kinnekulle Ring har ett stort fel; det är ont om omkörningsställen. På en sådan bana är starten (och startplaceringen) oerhört viktig; en missad start innebär ett rejält kliv ner i resultattabellen.

Med tanke på att nästa års SM-final avverkas just på Kinnekulle Ring är det väsentligt att startmetoden klaffar och ger största möjliga rättvisa. Den rullande start som nu praktiserades ställer stora krav på startern - samt på förarnas disciplin. Och med tanke på att viktiga SM-poäng stod på spel är det inte märkvärdigt att några förare utnyttjade sina möjligheter till en bättre start...

Så nästa år - helst redan vid årets SM-final - får vi sannolikt tillbaka de stående starterna. Faromomenten är inte större och startern har betydligt enklare jobb – tjuvstarterna är enklare att upptäcka.

CHANSNING i Klass 1

I klass l blev träningen en stor chanstagning. Det regnade under det första passet (det drabbade alla klasserna) medan det torkade upp till andra träningspasset. I minsta klassen är det så många anmälda
att man tvingas träna i två grupper. Och det var betydligt torrare på banan för dem som var inplacerade i andra gruppen. Som tur är var nästan samtliga toppförare inlottade i samma grupp - tyvärr den första - och dem emellan skipades rättvisa. Men så kom några från andra gruppen och kilade in sig på bättre startplaceringar än vad de normalt mäktar med.

Däckvalet i klass I under träningen blev avgörande. Samt givetvis förmågan att köra i "halvhalt" väder. Rätt valde Conny Ljungfeldt, satte på slicks trots vattenpölarna och klockades för 1.05,9. Han följdes sedan av Björn Steenberg (0,5 sekund långsammare), Jonny Green och uppåtgående Lennart Lyckell. Claes Rothstein trivs allt bättre med sin Alfa Romeo och blev femte man följd av överraskningarna (från andra träningsgruppen) Kjell Åhsberg (BMC) och Bo Gilbert Persson (Fiat 128). Tre man hade uppenbara problem; Lennart Persson, Ragnar Segring och Tommy Jagerwall. Trion kvalade knappt in i startfältet - platserna 20, 19 resp. 22 - men de två förstnämnda kunde få ordning på sina vagnar till tävlingen.

EXPLOSIONSSTART

Starten trasslades till - Conny Ljungfeldt tvangs bromsa just när flaggan skulle fällas och missade starten totalt. Björn Steenberg tog ledningen före Jonny Green, Lennart Lyckell, Claes Rothstein och Conny Ljungfeldt. I kön exploderade Lennart Persson - han avancerade fram till en niondeplats
i första kurvan!

Björn Steenberg gick omgående loss med sin snabba Alfa Romeo, han var klart snabbast i klassen och hade inga som helst problem med att vinna. På andra varvet noterades han för nytt varvrekord med
l.01,4 och drog ifrån Jonny Green med närmare sekunden per varv. Jonny i sin tur hade ett lika ensamt lopp på andraplatsen.

Men det tampades värre om tredjeplatsen mellan Lennart Lyckell, Claes Rothstein och Conny Ljungfeldt. Claes attackerade Lennart med jämna mellanrum men utan att lyckas. Conny är desto fränare och när han väl fått kontakt med de två andra kunde han efter hand också krångla sig
förbi. Men ungefär samtidigt rasade Lyckells koppling och han missade ett par växlingar - och då tog Rothstein hand om fjärdeplatsen. Lennart Persson avancerade fram till sjätteplatsen innan målflaggan kom, Ragnar Segring kom upp till åttondeplatsen. Emellan dem hamnade Christer Johansson som övertygar mer och mer. med sin BMC Cooper. Bl. a. slog han SM-trean (före loppet) Gösta Pettersson.

Klass 3

Bättre fart blev det när klass 3, grupp 2 över 1600cc rullade fram till start, tyvärr utan Bosse Ljungfeldt, som förstört sin dyrbara 7-liters motor på Mantorp Park. Men banan favoriserar småbilar och Bosse hade nog haft svårt mot Bo "Emma" Emanuelsson, som var helt suverän i sin Timex-Escort.
Till en början hängde även stallkamraten Lennart Hall med, men hans låda pajade snart, så att endast fyran fungerade. Således blev han ett lätt rov för trion Boo Brasta, Rune Tobiasson och Anders Waerner. Sedan Lelle Johansson med Camaro brutit redan på första varvet var det ovanstående trio, som stod för sevärdheterna.

Waerner passerade vid ett tillfälle de båda andra, men kom ut i gruset och tappade sin placering, men hans bil var så mycket snabbare att han kunde gasa förbi både BMW och Commodore på den enda långa rakan några varv efteråt så att det trots allt blev dubbelt Timex i täten. Bakom dessa hade Sten Axelsson egen cirkus. Han hade eld i bilen på träningen och for av vid ett tillfälle och snurrade vid ett annat under tävlingen.

Till sist bestämde sig Sten för att stanna kvar och ta sig om såväl Bosse Ridströms Capri som Halls Escort. I mål var Coca-Colabilen femma efter Tobiasson. Rune visade sig vara en dålig förlorare och lämnade in en protest mot Waerner, som uppenbarligen varit lite tidig i starten. Rune hade ju alla möjligheter att själv avgöra på banan, men tyckte alltså att det var bättre att protestera eftersom han uppenbarligen inte hängde med. Så handlar en sann sportsman. Tilläggas kan att protesten blev avslagen. Startsystemet som tillämpas är inte det allra bästa och är väl skulden till de flesta missade starter samt en och annan tjuvstart.

SUVERÄNE BENGT i Klass 2 med Klass 4…

Bengt Odelfors fortsätter att imponera i klass 2. Denna gång fanns Erik Berger i en fungerande Ford Escort TC på plats - men han hade ingen chans att röra den i år obesegrade Bengt. Under det regnvåta första träningspasset visade dock Erik lejonklon och var snabbast. Men så fort banan hade torkat upp var det bara Odelfors för hela slanten. Denna gång - som så många andra – ställdes klass 2 upp tillsammans med turistvagnarna (klass 4).

Här var det intressant att se hur urusel en Porsche är i kurvorna för Porsche-suveränen Bengt Ekberg som är en erkänt duktig förare hade inte skuggan mot Bengt Odelfors Escort. Ändå har Porschen 900cc mer och säkert över 100 hk mer. Visserligen var Porschen med motorn över drivhjulen löjligt överlägsen i starten, men när det började svänga, då kom Odelfors. Och Bengt åkte inte bara ifrån sina klasskumpaner utan även hela Porscheklassen med Bengt Ekberg i spetsen. Trots att han tog det lugnt på sluttampen hade han i alla fall en sekund per varv till godo på andre man - Erik Berger - i mål.

Erik Berger fick slita för sin andraplats, Robert L Kvist bjöd honom hårt motstånd under de första åtta varven. Sedan kunde äntligen Berger rycka loss, i stället fick Kvist jobba för att hålla undan för Sten Gunnarsson. Stens motor gick dåligt under träningen, den missade genomgående, och Sten fick stå sist. Men han körde upp sig starkt genom fältet och blev fyra i mål. Femma kom Leif Englund och sexa Sören Morén som tvangs till ett snabbt depåbesök.

Bengt Ekberg hade givetvis inga större problem att vinna Porsche-klassen före Jan Lundgårdh och Rolf Bergström. Sju Porschar - däribland en ren standard - på startlinjen. Sex i mål, väl utspridda över banan. Bo Emanuelsson i sin snabba Ford Escort BDA trivs fortfarande inte i regn - han fick nöja sig med adertonde platsen i första träningspasset.

Men i torkan var han helt suverän och klockades under träningen för 59,9 - den förste under minuten på krokiga Kinnekulle Ring. Boo Brasta var andre man på 1.01,3 - ett rejält hopp. Och sedan följde Rune Tobiasson, Lennart Hall, Anders Waerner, Bo Ridström (vars Capri går fort nu), Sten Axelsson (vars BDA började brinna i andra passet och han fick på så sätt inte många varv) och Jiirg Bächi.

EN TUSENLAPP - TACKAR

Den tusenlapp som stod på spel för den förste under minuten snöt Bosse Emanuelsson ganska omgående och kom ända ner till 59,6 i sin eleganta, ensamma forcering fram till mållinjen och segern.
Bakom Bosse radade konkurrenterna upp sig; Boo Brasta, Lennart Hall, Anders Waerner (som syndade på nåden i starten), Rune Tobiasson, Bo Ridström och Sten Axelsson.

Lennart Hall tvingades dock slå av på tempot (växellådan) och dalade efter hand ner till sjätteplatsen. Boo Brasta höll andraplatsen, hårt uppvaktad av Rune Tobiasson och Anders Waerner. Rune krigade för fullt, tog sig förbi Waerner och stötte sedan på Brasta - förgäves i många varv. Men med ett varv kvar att köra attackerade han Boo hårt i kurvan före rakan - men den attacken slöt snöpligt för de båda. De kom ut ur kurvan jämsides men relativt långsamt, Anders Waerner tackade och bockade och smet förbi och tog andraplatsen före Brasta och Tobiasson. Femteplatsen tog Sten Axelsson efter en hård kamp med Lennart Hall och Bo Ridström. Jürg Bächi försvann efter en snurr i första kurvan som också stoppade Björn Ribers.

FORMEL 3

I Formula 3 dominerade Håkan Dahlqvist med sin Merlyn. Han var snabbast under träningen med 54,6 följd av Torsten Palm, Conny Andersson, Stig Blomqvist, Gunnar Nordström, Bengt Gilhorn, Ulf
Svensson och Jörgen Jonsson. Det är den oktett som nu gått loss från de övriga svenska F3-förarna, den rymdes inom en sekund.

Håkan vann också starten, följd av Torsten Palm. Och det var de två som gjorde upp om segern - Håkan i ledningen hela vägen med Torsten strax bakom, letande efter luckor. Men det blev inga luckor, Håkan höll hela distansen och vann knappt men klart före Torsten. Conny Andersson
kunde inte riktigt hänga med de två andra (det gick bättre efter loppet när han tog ett par träningsvarv utan vingar fram!) utan gjorde ett ensamt lopp på tredjeplatsen.

Stig Blomqvist vaknade till liv, det syns hur mycket bil det finns i honom, och tog upp sig till fjärdeplatsen förbi Gunnar Nordström efter en svag start. Bengt Gilhorn tvangs ge upp (motorn) och Uffe Svensson fördärvade sin placering genom en snurr med avåkning och tvangs släppa förbi Jörgen Jonsson och Ulf ”Hårfager” Karlsson, som för övrigt gjorde ett mycket bra lopp och bland annat varvade sin stallkamrat Ole Fall, doktorn som leker racerförare.

RABALDER

Men efter loppet blev det rabalder. Alla vagnarna besiktigades och officiellt befanns allting vara juste. Men en bra stund senare uteslöts Håkan Dahlqvist - insuget! Någon effektförtjänst hade inte Håkan, locken på förgasaren var lösa, men motorn var inte reglementsenlig. Straffet kan diskuteras men varför kom beskedet så sent? Efter det att besiktningskontrollanten meddelat att alla vagnar godkänts! Därmed utropades Palm som segrare före Andersson, Blomqvist och Nordström.

VOLVOCUPEN

Närmast efter paus ställde den allt populärare Volvocupen upp på startplattan och startades efter den gamla vanliga modellen utan någon extra flaggubbe som springer framför bilarna. Under träningen dominerade Ingvar Carlsson trots närvaro av Erik Berger, som dök upp i Speedamans vassa 142 samt Bosse Ljungfeldt i en bil som ställts till förfogande av Volvo-agenten i Linköping, Jöhnckes.

Motorn var iordninggjord hos Volvo, men var underligt nog svagare än de andras. Nu spelade
detta ingen roll, för samtliga åkte som noviser jämfört med herr rallykungen Ingvar Carlsson. Vid
ett tillfälle under träningen då Bosse höll sitt idealspår, blev han passerad av Ingvar på insidan - det
säger allt.

Även Berger var mycket brydd över att han inte hängde med bättre trots vassare vagn. Hemligheten ligger i ett mycket mjukare och exaktare körsätt, som just framkommer på en bana som Kinnekulle, där inte hästkrafter är saliggörande. Under loppet var sedan Ingvar den ende som åkte precis fullt i vänsterkurvan inunder bron efter långa rakan. Här sågs Berger till och med bromsa vid ett tillfälle.

Nu blev det lite roligare av att Börje Thor fick en smakstart och ledde några varv, innan Ingvar iskallt smet om just innan bron. Därefter försvann han i fjärran. Hans vagn är på inget sätt överlägen de övrigas - han är bara en rattkonstnär av högsta klass.

Berger låg till en början bara fyra efter den största sensationen, en C-förare med enbart en tävling bakom sig. Killen heter Thomas Lindström, kommer från Norrköping och har lärt sig köra bil via gokart och skogsåka. Där har vi en värdig efterträdare till Berger, när Erik en gång lägger av. Erik kom så småningom förbi, men Thomas hängde på och blev fyra före Hans Wängstre och Bosse Ljungfeldt.

Efter tävlingen vägdes de 10 första. Alla måste väga 1100 oavsett utrustning. Baksätet får tas bort, men endast Speedman och några till hade så gjort. Ingvar och Thomas bilar befanns väga mest.
Medan de flesta låg runt 1140 hade Ingvar 1160 kg att släpa runt på och Thomas hela 1191, men då satt extrahanstagen kvar på bakluckan. Det var nämligen Bengt Söderströms gamla Safaribil.

Sedan plockades några bilar sönder mera ingående, inklusive segrarens och det enda ojusta som påträffades var ett lättat svänghjul hos göteborgaren Ulf Granberg, men denne var faktiskt i god tro, då han vid en förfrågan fått felaktiga upplysningar om detta var tillåtet. Hädanefter vet vi alltså att de här grabbarna kör med justa medel och det är bra som motvikt mot allt förtal som uppstår, då någon blir för överlägsen.

FORMEL FORD

Närmast kom så ett lopp i den Skandinaviska Formel Fordcupen. Det skandinaviska bestod i två
norrmän och två danskar. Loppet som saknar de stora rubrikernas namn blev en enda lång procession
med Stefan Grönberg först ända till mål. Stefan Grönberg vann sin andra FF-seger genom att efter en hård triangelfight hålla sig före Håkan Alriksson och John-Erik Johansson över mållinjen. Den trion stod i särklass och det enda i övrigt som tilldrog sig intresse var fighten om fjärdeplatsen där Lennart Sundahl besegrade Tommy "Slim" Borgudd.

Helhetsintrycket av SM-tävlingarna på Kinnekulle Ring blir bra. Men starterna och uteslutningarna var irritationsmoment som bör kunna tas bort.