Racerapport

Stor show av "regnmästaren” RUNE TOBIASSON Rune Tobiasson hade stor uppvisning på regnhala Kinnekulle Ring.

Han vann överlägset standardvagnsklassen (free for all), dominerade alla tre heaten och vann totalt med 25 sekunder – över sekunden per varv! En glänsande uppvisning i konsten att köra fort i halka ...

Träningen kördes under betydligt torrare förhållanden och då visade sig Escort BDA-vagnarna vassast. Snabbast under träningen var Bosse Emanuelsson som tangerade Johnny Lundbergers omdebatterade varvrekord på minuten jämnt. Stall- och märkeskollegan Lennart Hall var närmast medan Rune Tobiasson (BMW 2002) tog tredjeplatsen före ytterligare en Escort BDA - körd av Carl Erik Nilsson.

Boo Brasta (Opel Commodore) var femte man men kom enbart till start i det tredje och sista heatet. Generatorn krånglade och trots intensivt arbete blev inte vagnen klar i tid. Men han var inte ensam om att ha problem ...

Bosse Ljungfeldt kom för tredje gången till en bana i år med sin stora Camaro. Men precis som de två tidigare gångerna rasade motorn (fortfarande ingen smörjning) nästan omgående. Christer Karlssons Camaro krånglade under andra träningspasset och han fick nöja sig med en tionde startplats. Jämte sig hade han Sten Axelsson (Escort BDA) vars bränsleinsprutning bara fungerade ett par varv i sträck.

FÖRSTA HEATET BÄST

Första heatet blev det mest spännande. Då var banan som halast och för att ytterligare sätta sprätt på ruljangsen missade den annars så startsnabbe Tobiasson starten totalt. Var nere på en femteplats i första kurvan men innan varvet var fullbordat var han uppe på tredjeplatsen. Lennart Hall - som brukar lyckas på Kinnekulle Ring - ledde före Bo Emanuelsson och Rune Tobiasson. Sten Axelsson hade fortfarande problem med insprutningen och bröt på första varvet efter att ha gjort en smakstart och varit med i täten.

Rune Tobiasson var utan tvivel den snabbaste föraren på banan. Men att ta sig förbi Bosse Emanuelsson var inte det lättaste. Bosse försökte på alla sätt att hälla Rune bakom sig men hade inte alls samma tempo. Runes ideliga attacker satte så småningom sina spår på "Emmas" bakvagn - den tunna bagageluckan fladdrade som ett asplöv i vårvinden. Till slut hittade Rune i alla fall den lilla lucka som behövdes och kunde ta upp jakten på Lennart Hall.

Trots att Hall fått ett litet försprång under de två andras kubbning så dröjde det inte länge förrän Rune var ikapp. Och Lennart var betydligt "snällare" - Rune hade inga problem att ta sig förbi och vinna heatet.

Klaus Wunderlich (Opel Commodore) gjorde ett ensamt lopp på sin fjärdeplats och var - efter första varvet - aldrig hotad. Då var det jämnare och mer spännande strax bakom ...

UPPÅKNINGAR

Jürg Bächi (Opel Commodore) och Sten Gunnarsson (Lennart Halls Escort TC) hade en jämn fight om femteplatsen. Men de blev båda lurade. För bakifrån, genom fältet, jobbade sig Lennart Persson (BLMC Clubman) och Christer Karlsson. Värst i regnvädret var givetvis Lennart ...

Från en tolfte startplats avancerade han starkt, plockade bil efter bil och gick i mål som femma. En placering bättre än Christer Karlsson som hade händerna fulla med den svärkörda Camaron på den knixiga och hala banan.

Varvsnabbast i heatet var inte oväntat Rune Tobiasson med 1.08,1 - en tid som elegant hänvisar till hal bana.

RUNE ÖVERLÄGSEN

I andra heatet var Rune Tobiasson helt överlägsen. Nu klaffade starten och sedan åkte han lugnt och elegant ifrån all konkurrens. Banan hade nu torkat upp en aning och Runes segertid var nu närmare 20 sekunder bättre över de åtta varven. Bosse Emanuelsson satsade på slicks - men det innebar inte mindre problem! Från början höll han andraplatsen men tvangs efter hand släppa fram såväl Christer Karlsson - som körde mycket övertygande – och Klaus Wunderlich - som bara tycks bli bättre och bättre.

Jürg Bächi och Sten Gunnarsson tog platserna närmast före Conny Nyström och Lennart Hall - som uppenbarligen led mer av slicks-däcken än Bosse Emanuelsson. Försvann ur tätstriden gjorde Lennart Persson efter en avåkning som kostade alldeles för mycket tid.

Varvsnabbast i andra heatet var ganska sensationell! Christer Karlsson med 1.06,6. Och inför det tredje och avgörande heatet var ställningen: 1. Rune Tobiasson; 2. Bo Emanuelsson - 13,9; 3. Klaus Wunderlich- 17,8; 4. Lennart Hall - 20,3; 5. Christer Karlsson - 24, l; 6. Jürg Bächi - 27,1; 7.Sten Gunnarsson - 29 ,4; 8. Conny Nyström-32,5.

Men redan i första kurvan var de treprispallsplatserna besatta. Lennart Hall for av banan, fick sladd och returnerade tvärs över banan. Där kom Klaus Wunderlich och det blev en rejäl krock där båda givetvis tvangs bryta. Rune Tobiasson ledde då klart och höll utan problem undan in i mål som klar segrare.

"EMMAS" BEVAKNINGSTJÄNST

Christer Karlsson satsade allt vad han hade och tog för andra gången hand om andraplatsen. Men bättre än trea kunde han inte bli totalt för Bosse Emanuelsson skuggade honom effektivt - om än på ett visst avstånd. Fjärdeplatsen i heatet tog Sten Gunnarsson och avancerade upp till samma placering totalt medan Jürg Bächi tvangs släppa vid en situation tillsammans med Bosse Emanuelsson och fick nöja sig med femteplatsen. Conny Nyström blev sexa totalt.

Varvsnabbast denna gång var Boo Brasta. Han fick starta sist och klättrade på de åtta varven upp till sjätteplatsen i heatet. På sitt snabbaste varv klockades han för 1.07,6.

Tre snabba publikfriande heat med Rune Tobiasson som dagens stora stjärna. Och det måste ha känts skönt för hans del – han hade ju veckorna tidigare slarvat bort två rejäla segerchanser. Dels på Ring Knutstorp, dels på Scandinavian Raceway. Men nu kom revanschen - och då kom den rejält!

TOMMY - SOM VANLIGT

Under första träningspasset för Formel Vee regnade det rejält och tiderna blev därefter. Snabbast nu blev något överraskande Ebbe Andersson (RPB) med 1.03,8 före Lennart Taube (Hansen), Gunnar Nilsson (RPB) och Stefan Johansson (RPB). Men så torkade det upp till andra passet och då återställdes också ordningen.

Och ordningen - ja, den heter Tommy Brorsson. Han var nästan sekunden snabbare än stallkamraten Hasse Edvinsson (båda i Hansen). Men sedan var det jämnt. Tredje man var Lennart Taube och sedan följde Mikko Kozarowitsky (Veemax), Rolf Berg (Hansen), Gunnar Nilsson, Calle Jonsson (Kaimann) - och sedan näste tvillingbror Taube - Staffan.

TVILLINGAR FÄRGSATTE

Det Hansen-ska fabrikslaget (Brorsson och Edvinsson) tog ledningen från start, hårt jagade av Lennart Taube. Och han jagade så framgångsrikt att han ideligen attackerade Hasse Edvinsson som fick uppbringa all sin skicklighet för att täppa till i luckorna. Troligtvis hade inte ens det räckt till – men ledande Tommy Brorsson såg rutinerat till att det inte blev några fria luckor.

I slitet att täcka upp kom Hasse Edvinsson förbi Tommy Brorsson när det återstod ett par varv. Men Tommy smet så elegant förbi på sista varvet att han klart bevisade sin särställning i klassen. Trots underläget inför sista varvet såg han också ut som en klar segrare.

Men det ser inte alltid så roligt ut när två förare idkar lagkörning. Det är visserligen inte förbjudet. Men det handlar ju trots allt om en individuell sport ...

Lennart Taube fick nu nöja sig med tredjeplatsen efter en mycket fin insats.
Calle Jonsson tog på ett tidigt stadie hand om fjärdeplatsen och gjorde ett helt ensamt lopp. Såg ut som en klar fyra -men så kom en ilsket spurtande Keijo Rosberg. Finnen - som vanligt körande en Veemax - hade bara tolfte träningstid och fick ingen speciellt bra start. Men sedan jobbade han sig upp mycket starkt, kom loss från det övriga kopplet och fångade in Calle Jonsson ett par varv före mål. Starkt gjort.

Sexa kom nu tvillingbror Staffan Taube, nästan med chans att passera Calle Jonsson på slutvarvet. Då verkade det dock som om Calles motor givit sitt bästa.

Snabbt körde också Stefan Johansson -t. o. m. lite i snabbaste laget. Två rejäla piruetter hann han med - båda på samma ställe. Då bör man lugna ner sig en aning. Det finns konkurrenter med på banan ...

Som helhet blev det en bra tävling på Kinnekulle Ring. Snabba, bra heat. Regnet avskräckte naturligtvis många från att gå på tävlingen. Men 4.500 betalade entré och en regnförsäkring såg till att klubben t. o. m. fick en liten vinst.

Lyckad start för VolvoCupen – men man saknade Amazon och PV!

Utan tvekan blev Volvocupens första deltävling en rejäl succé – ingen hade väl heller väntat sig något annat. Publiken gillar vagnar som ställs upp rejält - det hela ser ju betydligt snabbare ut än vad det i verkligheten är. Men så jämnt och spännande blev det nu aldrig.

På teknikkrävande Kinnekulle Ring- som dessutom var regnhal – kom skillnaderna mellan förarna fram i bjärt belysning. Och helt överlägsen var lngvar Carlsson i en Hasse Wängstre-trimmad (om nu ordet trimmad är rätt i denna klass!) 142:a. lngvar stod helt i särklass från start till mål; segermarginalen före stallbrodern Hasse var drygt femton sekunder (d. v. s. över sekunden per varv!) och Ingvar varvade dessutom fyra konkurrenter.

Då väl att märka att Ingvar inte körde dagens vassaste bil. Den vagnen var Charles Mörbäcks Speed-manpreparerade 142:a, något som trimmaren själv glatt upplyste om. Men utan den tävlingsrutin som Ingvar just nu besitter och med en tävlingsvagn som definitivt passar rallyförarna bättre än banspecialisterna så fick Charles vara nöjd medtredjeplatsen. Och hoppas på Anderstorp och torrt väder. Det är ju en enklare bana och med bra väggrepp blir vagnen betydligt viktigare än vad den var nu på Kinnekulle Ring.

De första träningsvarven visade snabbt att banspecialisterna, bortskämda medbreda racingdäck, hade problem att finna rätt spårval. De bästa rallyförarna, väl inkörda på radialdäck, hade inte de problemen. Troligtvis kan man dock räkna med en viss utjämning under säsongen- tävlings- och träningsrutin kommer att slipa sekunder Iite varstans.

Träningen utkristalliserade en kvartett bestående av lngvar Carlsson, Hasse Wängstre, Charles Mörbäck samt Volvoingenjören(f. d. FVee-föraren) Börje Thor. Thor och Carlsson strax under 1.11,0 - de andra strax över. Sedan följde välkända namn som Jan Eneqvist, Per-lnge Walfridsson och Bert Gustavsson. ldel ädel rallyadel.

I starten gick lngvar Carlsson loss direkt - och det var aldrig någon diskussion om vart segerpriset skulle gå. Men Charles Mörbäck tog andraplatsen på väg fram till första kurvan, en placering som han höll under de första fyra varven. Men Hasse Wängstre passerade ganska enkelt och drog sedan utan större problem ifrån. Efter halva loppet var tättrions placeringar säkrade – däremot kubbades det friskt lite längre bak i fältet.
Om fjärdeplatsen slogs ett helt gäng; P.-1. Walfridsson, Jan Eneqvist, Börje Thor, Jonny Karlsson och Kjell Strandberg. Eneqvist var den vassaste för dagen och kunde efter band dra ifrån de övriga en bit. Men sedan ramlade det in sex man (med Thor i spetsen) inom fem sekunder. Och det gänget var väl de som gav publiken det roligaste i heatet.
VolvoCupen samlade 24 tränande redan till första tävlingen. 22 startade och bara ett enda ekipage utgick under de tolv varven. Ett bra facit i upptakten. Och Cupen blir en succé.

Men man saknade faktiskt Amazonerna och PV-modellerna: Om inte annat handlar det ju om en fördyring på upp till 10.000 kronor med 142:an. Dessutom ser 142:or ganska sterilt ut. Trots att de tre tätvagnarna (i synnerhet) både mycket elegant Iackerade vagnar.

Bengt Strömberg - IMS