Swedish Gold Cup, Kinnekulle Ring 1971
Kinnekulle Ring 1971-08-21 - 1971-08-22

Resultatlistor


Formel Vee
  Startlista
  Race

Formula 2 47-71
  Startlista
  Kval
  Heat 1
  Heat 2
  Sammanslaget

MC 125cc
  Startlista
  Kval
  Race

MC 350cc
  Startlista
  Kval
  Race

MC 50cc
  Startlista
  Kval
  Race

Standard Grupp 2 2000 cc
  Startlista
  Heat 1
  Heat 2
  Sammanslaget



Antal tävlande: 134

Racerapport

Stor Svenskdag på Kinnekulle Ring

Ronnie vann, Reine 4:a och Gunnarsson 7:a!!

Ronnie Peterson är just nu oslagbar i Formel 2! Detta visade han återigen vid Swedish Gold Cup på Kinnekulle där han lätt åkte ifrån konkurrenterna i de två heaten. Tvåa båda gångerna var Carlos Reutemann och trea i båda heaten kom Tim Schenken. Därmed blev det exakt samma förare på prispallen som i Mantorp två veckor tidigare. Reine Wisell, som debuterade, som sin egen stallchef, i ny Lotus blev fyra. Sten Gunnarsson gjorde en stark insats och blev sjua.

Europacupen i F2

Redan på tidsträningen visade Ronnie samma vinnartakter som i Mantorp två veckor tidigare. Två pass om en timma vardera kördes under lördagen. Mot slutet av andra passet kom inofficiella tider som tydde på att RP låg mellan 0,5 och 0,7 sekunder snabbare än alla andra. Alla andra leddes av Carlos Reuteman. Men så plötsligt spreds ryktet: "Reuteman har gjort ett varv på 50,3 sekunder, det är en halv sekund snabbare än Ronnie!".
Detta meddelande, som kom stor förvirring åstad visade sig dessbättre vara osant. För säkerhets skull gick Ronnie ändå ut när 8 minuter återstod av andra passet och klämde 50,7 och det räckte med god marginal till snabbaste träningstid.
Ronnie alltså bästa tid, Reuteman andra, så Patrik Dal Bo med pappas Pygmeevagn, Reine, Emerson Fittipaldi och Tim Schenken. Stackars Tetsu lkuzawa hade krökt en ventil på fredagen och kunde efter reparation inte få motorn att gå. Tändinställningen hade förskjutits och fick nu ställas in på känn. De höll på och kände sej fram i orientaldepån hela lördagen. På söndagsmorgonen var vagnen körduglig men inte snabb, och som tur var kunde bara 17 konkurrenter vara med i tävlingen så Ikuzawa fick hoppa in på den tomma artonde rutan.

Arrangörerna använde en så kallad dummy grid i starten. Det innebär att förarna står en bit bakom startplattan när tvåminutersskylten visas. När 30 sekunder återstår till start leds förarna fram till den riktiga starten och sedan fälls flaggan.

I första heatet gick Reines koppling sönder just när han skulle rulla fram till den riktiga starten och innan han ryckt i växeln hade andra förare tagit hans plats. Reine kom iväg i fjärde ledet. I starten stack Ronnie iväg och sedan drog han ifrån Reutemann med 0,4-0,8 sekunder per varv och i mål efter 24 varv var han 11,8 sek. före argentinaren.
Det gick så fort att tävlingsledaren inte hann flagga av Ronnie utan han fick köra 25 varv, vilket skapade en del förvirring, då en del förare lade av efter 24 varv medan andra fortsatte att köra för fullt. Resultatet räknades dock efter 24 varv.

Efter Reutemann var det ett hopp till Schenken som låg trea. Sedan var det ytterligare ett långt hopp till Gerry Birrell som blev fyra. Reine skuggade Birrell hela loppet men utan koppling hade han vissa problem och dessutom gick det inte att komma om på den smala banan, som inom parentes inte passade för ett jämnt F 2-fält, så Reine blev femma.
Sten Gunnarsson blev åtta efter en jämn körning. Han blev påkörd av Peter Westbury och fick köra halva loppet med en trasig framvinge. Emerson Fittipaldi låg ett tag fyra men sedan sprängde han motorn och fick bryta. Även hans bror Wilson föll bort efter att som bäst legat åtta. Graham Hill gjorde en blek insats och blev trettonde man.

Det andra heatet blev likadant som det första. Ronnie stack lätt iväg före Reutemann. Denna gång var avståndet i mål 11,7 sekunder. Schenken låg trea hela loppet men han attackerades bakifrån av Reine, som kört upp sig från en dålig start. I jakten på Schenken övervarvade Reine och därefter misstände motorn på höga varv och svensken kom aldrig förbi utan blev fyra. Reine slog Gerry Birrell, som var femma, med så bredmarginal att han blev totalfyra.

Sexa blev Gunnarsson som denna gång lyckades slå Lauda. Hill hade problem med växelföraren och blev återigen trettonde man, medan ingen av bröderna Fittipaldi kom till start. Ronnie satte i andra heatet nytt officiellt varvrekord med 51,0 vilket ger en medelfart på 149,6 km/tim runt "tarmvredet".

Europacupen i Formel Vee

Förutom F 2 kördes ett lopp i Europacupen för Formel Vee. Som vanligt med många startande, så många att man lät de mindre lyckosamma köra. B-final under lördagen. De 18 bästa var kvar till söndagen och bland dem fanns varken de bästa finnarna eller Bertil Roos. Det skulle de säkert ha gjort för här gällde det kval till Europacupen. I deras frånvaro var det raka spåret för de två skånepågarna Kennerth Persson (förnamnet måste uttalas på skånska för att bli meningsfullt) och Tommy Brorsson. De lekte sig ifrån all konkurrens och gick i mål i nämnd ordning.

Bakom de två låg hela tiden "den flygande lanthandlaren" Calle Jonsson på en säker tredjeplats. Det var först på fjärdeplats det egentligen hände något. Ebbe Andersson höll den platsen i nio varv, sen försvann han in i depån. Platsen ockuperades istället av Norges främste - Stener Svartrud. Han höll den i mål. Försvann ur handlingen på sista varvet gjorde Anders Burlin som planterade sig i gruset utanför sista böjen, och Ingvar Nyberg. Ronny Hansson blev femma.
Genom vinsten tog Persson ledningen i Europacupen för Formel Vee med 76 poäng före Brorsson som har 64 och finländaren Kozarowitzky som har 55 poäng.

Nordiska Mästerskapet i Standardvagn - Praktisk finess - två segrare i en klass.

I augusti i fjol kom de nordiska bilsportförbunden överens om att instifta ett NM för specialstandardbilar, att Sverige skulle arrangera 1971 och att 2-liter skulle gälla som övre gräns. Tävlingen förlades till Kinnekulle Ring den 21-22 augusti, tyvärr samma dag som en del andra tävlingar kördes i Norden, bl. a. en stor standardbilstävling på Jyllandsringen, ingående i Danska Mästerskapen.

Resultatet blev förstås att inga danskar kunde komma. Dessutom från Norge först bara Erik Aksel Busch och efteranmälda sedan tre andra hundkojeägare, ingen av dem i god klass i dessa sammanhang. Det var alltså bara den finska och svenska representationen som motsvarade vad man väntar i ett NM.

Finnarna sände nämligen fyra Escortåkare; Tuisku Urpiala, Matti Kemiläinen, Esko Känkänen och Matti Kärki. Svenskarna ställde. upp med Erik Berger, Lennart Hall, Bengt Odelfors, Rune Tobiasson och Gunnar Nordström. För att de två 8-varviga NM-heaten inte skulle bli alltför rumphuggna och glesa inkallades stödtrupper i form av Sten Axelsson, Ragnar Eklund, Sigge Johansson, Carl-Erik Nilsson, Hans Åström och Nils-Erik Eriksson. Och det var ju trevligt.
Mindre trevligt var att förbundet blandat och gett i omvänd ordning så att tävlingen slutade med att Lennart Hall blev Nordisk Mästare samtidigt som Rune Tobiasson totalvann! Förklaringen till detta unika sätt att fördela gracerna är denna: Om två förare efter de två heaten får lika sammanlagd placering - vilket skedde då Hall vann första heatet med Tobias på tredje plats, och Tobias vann det andra med Hall på tredje (NM-) plats - så brukar man skilja med hjälp av bästa sammanlagda tid - den hade Tobias.
Därför utnämndes han till totalsegrare. Om inte heller den sammanlagda tiden kan skilja brukar man ta den bästa tiden i endera heatet - i detta fall det första. Den hade förstås Lennart Hall. Men på förbundet hade man skrivit tvärtom. Bestämt att första heatets tid skulle avgöra och om man fortfarande inte kunde skilja, först då skulle sammanlagd tid från båda heaten avgöra. Därför blev Lennart Hall Nordisk Mästare. Men hade det inte varit för att Gunnar Nordströms motor pajat i första heatet vete katten om inte han blivit Nordisk Mästare. Nordström var nämligen 0,3 sekunder snabbare än alla andra på träningen, Hall hade andra, Odelfors tredje tid.

Berger gör mojäng

De tre första varven i första heatet fick Nordström vara med och då ledde han redan stort. Men så fick han gå i depå och var därmed borta. Ledningen tog Lennart Hall och han lotsade sin BDA Escort i mål före Erik Berger, som gjort en otrolig mojäng i sista varvets sista böj och klämt sig metrarna förbi Rune Tobiasson i mål.
Bäste icke-svensk blev Tuisku Urpiala med en åttonde plats. "The Flying Finns" har gått in för landning i år, verkar det.
I andra heatet gjorde Tobias en smakstart från andra ledet, kastade sig fram i ledningen och höll den i mål. Bengt Odelfors höll till en början andraplatsen men blev efter tre varv omkörd av Sten Axelsson. Det var desto ståtligare av Sten eftersom han i egenskap av inbjuden utanför NM fick starta efter dem som körde om NM.

Det var länge sedan vi såg Sten så i stöten, beklagligt bara att han inte fick vara med i NM. Trea i mål, och därmed tvåa bland dem som fick NM-poäng, var Bengt Odelfors, vår skicklige före detta BMW-åkare, numera Escort och Camaro. Lennart Hall gick in på tredje plats bland NM-förarna och därmed lades grunden till tolkningskruxet ovan. Men, vi är inte aviga djäklar. Vi gratulerar både Lennart Hall till titeln Nordisk Standardvagnsmästare 1971, och Rune Tobiasson till totalsegern!

Christer Wallinder

Motorcyklarna satte sprätt på Kinnekulle

50 CC

Vid den stora F-2 galan på Kinnekulle hade också motorcyklarna fått lov att köra tre klasser. Dels RM för 50-kubikare och 125cc och 350cc i SM. 50-kubikarna som stod först på programmet, gjorde nu sin andra deltävling i det nyinstiftade Riksmästerskapet. Den första deltävlingen hade körts i Falkenberg tidigt i våras.
Där hade Lars "Kinna" Persson vunnit sin första "stora" seger och ledde därför RM:et före Leif Rosell och bröderna Lasse och Håkan Johansson. Startlistan bestod nu i stora drag av samma förare som i Falkenberg, och hade bl. a. hela tio olika märken representerade. Hela fem Kreidler och lika många Tomos, två Maico, en Puch, en Zündapp (med snygg och lätt Itomram), en Suzuki, en Monark, en Honda, en HM och en DKW.

På träningen låg inte oväntat Kinna och Leif Rosell inne med de bästa träningstiderna, 1.18,2 respektive 1.18,7 per varv. På tredjeplatsen ett nytt namn, Nils Ström, på sin hempulade Maico med Tohatsukåpa. Nisse, som är debutant, visade nu att han blir att räkna med i fortsättningen, klämde till med fina 1.20,4. Fyra var Nils Wikström, sexväxlad Tomos, 1.20,7 och femma Christer Axelsson, Honda CR 110 (oh, du milde vilka ljuvliga toner) med tiden 1.21.0. Därefter följde Bengt Bohm, 1.21,4, Håkan Johansson, 1.21,5, Kent Nilsson, 1.22,2 och Lars Nilsson nionde tid med 1.23,1. Hårt och jämnt över lag.

Lördag eftermiddag och dags för start i den andra deltävlingen i RM för 50-kubikare. Nu gäller det att göra racet till en spännande och trevlig tillställning. Äntligen har Göran Kähler (en riktig 50-cc kämpe) med flera kommit dit de vill. Kanske blir det här den sista säsongen innan klassen betraktas som riktig och därmed även får köra om ett SM. Snälla SVEMO, låt dom göra det nästa år! Sporten behöver den här klassen, i stället för FORMEL750, som knappast lockar debutanter att börja med Road Racing.

Starten går. Knatter, knatter och fyrtaktsljudet från Christers Honda, bryter tystnaden. Det är ganska mycket folk runt banan. Publiken får se Lars "Kinna" Perssons Monark i täten före Leif Rosell och Nils Wikström, på det inledande varvet. Startsnabb är också Mikael Persson, Zündapp, men ännu så länge är den cykeln lite för långsam på rakorna för att kunna konkurrera med tätmännen.

Mikael faller tillbaka till mitten av fältet och ligger där och tar till slut hand om sjunde platsen. "Kinna" Persson och Leif Rosell ligger i täten till det femte varvet då "Kinna" får fel på sin cykel och glider bakåt i fältet. Leif går upp i ledningen och går ohotad in på förstaplatsen och tar då även ledningen totalt i RM:et. Nils Wikström letar sig upptill andraplatsen, men hamnar ändå 10 sek. efter Leif i mål.

Efter ytterligare tio sekunder kommer trean Håkan Johansson på sin HM. Ytterligare tio sekunder och de ljuvliga tonerna skär mållinjen, Christer Axelsson, Götene MK, har under slutrundorna lyckats köra om Nils Ström och bärga fjärdeplatsen. Sexa blir kämpen Leif Smedh på sin Puch och sjua Mikael Persson nära en minut efter segraren i mål.

Leif Rosell leder nu RM:et sammanlagt på 27 poäng före Håkan Johansson, som har 20 poäng. Lars "Kinna" Persson ligger trea på 15 poäng och följs av Christer Axelsson och Nils Wikström, som båda har 12 poäng. Det bådar gott inför finalen på Sviestad 18-19 september.

350 CC

Direkt efter 50-kubikarna kördes den tredje SM-tävlingen i 350cc-klassen. Klassen har i år dominerats av tre förare, Bosse Granath, Kurt-Ivan Carlsson och nya stjärnfyndet Roland Nilsson, alla Yamaha. Träningstiderna bekräftade detta till fullo. Kurt-Ivan var etta med 1.07,0, följd av Roland Nilsson, 1.07,5 och Bosse 1.07,6. På den fjärde platsen hade klassens nya inhoppare, Esso Gunnarsson, placerat sig med tiden 1.08,4. Femma var Hans Hallberg, 1.08,6 noterades han för.

Nu blev det här en rätt tråkig historia med defilering av de nyss uppräknade. Granath tog starten och släppte sen aldrig ifrån sig ledarpositionen. Om andraplatsen var det till en början fight mellan Hasse Hallberg och Roland Nilsson, men på det tionde varvet kunde Roland gå om och därmed bärga andraplatsen. Hasse däremot föll tillbaka och fick även se sig omåkt av Kurt Ivan och Esso. Bosse Brolin, kämpen, kunde efter ett väldisponerat lopp bärga sjätteplatsen och därmed även fem värdefulla SM-poäng. Bosse gjorde en fin start och höll tredjeplatsen ända till det sjätte varvet då Esso gick förbi.

I den totala SM-sammanräkningen- före den sista deltävlingen i Linköping – leder nu Bosse Granath på 42 poäng före Kurt-Ivan Carlsson som har 37 poäng. I det här skedet är faktiskt Bosse Granath svensk mästare redan men har chansen att få dela mästerskapet med Kurre. Vi får väl se om Kurt-Ivan letar sig till Linköping den 18-19 september. Tredjeplatsen hålls av Roland Nilsson genom två tredjeplaceringar och den nu så fina andra platsen, 32 poäng har han. Fyra och hela 19 poäng efter tättrion ligger Västra MK:s Sten-Gunnar Jansson med sin Yamaha och 13 poäng. Femteplatsen är delad mellan hela fyra man, som alla har samlat 10 poäng. Bengt Bengtsson, Falkenberg, Johnny Bengtsson, Anderstorp, Sture Wass, Västra MK och Bosse Brolin, även han Västra.

125 CC

Hemkommen från kontinenten och sugen att visa den svenska publiken vilken som är herre på täppan i 125cc-klassen gjorde Börje Jansson entré med att vara snabbast på träningen. 1.07,7 noterades han för. En tid som är så bra att han utan vidare hade stått i första ledet i 350-klassen om han bara hade fått. Tvåa och den här klassens stora sensation var Avesta MK:s nya fynd Lennart Lundgren, på sin Maico.
Ni såg väl den snygga omslagsbilden i förra Allt om MC på Lennart. Han fräste runt på fina 1.08,9. Trea helt planenligt, Roland Olsson och Yamaha, 1.10,5. Men det blev ingen av dessa tre gossar som skulle ta starten, utan det gjorde i stället Falkenbergs Leif Gustavsson som höll ledningen de tre första varven. På det fjärde gick "Köla" upp i täten och när sen Leif var tvungen att bryta kom samtidigt Börje Jansson och Lennart Lundgren upp i tätklungan.
Och nu började den verkliga klappjakten om förstaplatsen. På det sjunde varvet gick Börje upp i ledningen, och varvet efter tyckte unge Lundgren att han också ville ligga i täten ett slag. Det blev inte så länge som glädjen varade. Lennart fick släpp på båda hjulen och ut i geografin bar det. Utan att skada sig själv som tur var, men cykeln blev lite platt på ena sidan och en hel del grus från Kinnekulle hade man nog med sig hem till Avesta i vevhuset.

Efter den avåkningen tog Roland kommandot fram till det tolfte varvet då Jansson lade in en extra polett och sakta men säkert drog ifrån för att i mål vara cirka 12 sekunder före Roland. Trea blev Björn Carlsson på sin vattenkylda Maico. 13 sekunder efter Olsson var han vid avflaggningen. Fyra Göran Bengtsson (i vanliga fall hemma i 250cc klassen på Bultaco) på en (lånad) Maico. Leif Rosell tog hem femteplatsen och de tillhörande 6 SM-poängen.

Efter den här lite avstyckade SM-serien hittills i år kommer alla klasser att köras på den förut nämnda sista SM-tävlingen på Sviestad-banan i Linköping den 18-19 september. Väl mött alla Road Racingfans.

Design by Bloms IT