Racerapport

Kinnekulle Ring – En bana för förare

Västergötlands bidrag till motorsporten – Kinnekulle Ring - är en teknikbana som verkligen sätter förarna på hårda prov. Den drygt två kilometer långa slingan har ett flertal kurvor som är "konstruerade" - d. v. s. att de inte är naturliga "landsvägskurvor". Det innebär för förarna att vagnen inte flyter så jämt, kurvorna blir betydligt svårare att klara av och hastigheten sänks rejält.
Det betyder också – till glädje för de flesta - att inget vagnsmärke premieras. Föraren betyder mer för resultatet än bilen. Och det är ju en utveckling som ingen bör vara ledsen för!

Invigningstävlingen visade att så är fallet med all önskvärdtydlighet. I de två standardvagnsklasserna blandades de olika vagnstyperna på ett härligt sätt. Bl. a. upplevde man en festlig fight mellan en Porsche 911(Rolf Bergström) och en PV (Charles Mörbäck). Visst, är hästkrafter bra att ha på långa rakan - men enbart motorstyrka vinner inga tävlingar på en bana av denna typ.
Så långt har Götene MK all heder av sin nya anläggning. Nästa år kommer det att arrangeras SM-tävlingar på Kinnekulle Ring - utan tvekan kommer klubben att klara av ett sådant arrangemang. Men helt utan skönhetsfläckar blev nu inte invigningstävlingen. Och de plumparna måste bort till nästa år.

SKÖNHETSFEL ...

Högtaleriet klaffade inte. Det är svårt att sätta upp högtalare vid en så här kuperad bana så att det fungerar. Men det måste gå - man har ju lyckats t. ex. på Ring Knutstorp. Dessutom klaffade inte systemet med två speakers beroende på att de inte hade någon möjlighet att konferera inbördes eller höra varandra.
Pauserna mellan heaten varpå tok för långa. Det gäller att aktivisera publiken eljest tröttnar den och resultatet kan bli att publiksiffrorna minskar. Just nu är det ju hård konkurrens mellan banorna om de betalande åskådarna.

Skiffergruset vid bankanterna måste bindas effektivare. Speciellt märktes det under kvällsträningen då solen stod lågt - uppriven grus och förarna såg ingenting! Det är en säkerhetsfaktor som måste lösas ganska snabbt.

... OCH GLÄ.DJEÄMNEN

Men det fanns naturligtvis många fina glädjämnen. Depån var stor och rymlig och utrustad med ett klubbhus som verkligen var behagligt. Riktiga toaletter, duschrum etc. Det uppskattades verkligen.
Publiken har många utmärkta naturliga läktare med fin översikt över banan. Och det är naturligtvis det viktigaste. Kan de sedan bara få full glädje av högtaleriet så får de valuta för entré-slantarna.

Ronnie Peterson och Reine Wisell hade en oförglömlig duell i F3. De båda var helt "outstanding" och varvade samtliga konkurrenter utom Ingvar Pettersson som blev trea efter en halv fullträff - en efterlängtad sådan. Men mot Ronnie/Reine var han helt chanslös.

"PÅ HUGGET"

De båda turades om i ledningen ideligen - de använde långa rakan för slip-streaming och bytte plats hart när varje varv. För en gångs skull såg det ut att bli Reine Wisell på segerpallen. Han hade övertaget de sista varven och kom ifrån Ronnie så pass långt att Ronnie inte kunde använda, "suget". Men en tabbe på sista varvet - i näst sista kurvan - i samband med en varvning fick Reine släppa en liten blotta. Och mer behöver inte en Ronnie som verkligen är i sitt livs form och "på hugget". Sällan ser man någon så segersugen förare i aktion.

En som verkligen körde fort var också Rolf Tellsten. Men i slutet vände han med hjälp av en oljefläck och dalade ner till en sjätteplats. Tyvärr – han gav verkligen Ingvar Pettersson en fight om tredjeplatsen.

EKLUNDS HEMMABANA

Att Ragnar Eklund skulle vinna "på hemmaplan" i klassen upptill 1000 cc var ju helt väntat. Visserligen vann Gösta Pettersson starten och ledde nästan halva loppet, men det var inte många som oroade sig för utgången. Mycket riktigt satte Ragnar in en väl förberedd stöt i rätt ögonblick och åkte sedan hem en klar seger. I bakgrunden imponerade Abarthförarna Olle Wijk och Björn Steenberg. Båda kom på efterkälken under första varvet men gjorde sedan var sin elegant uppkörning genom fältet. Synd att de inte fick vara med från början.

Stora standardvagnsklassen blev rena maskinslakten under de första varven. Men de två tätekipagen - Boo Brasta i Porsche 911 och Jonny Green i Ford Escort – påverkades inte av det utan fortsatte en stenhård kubbning loppet igenom. Hela tiden med Boo i ledningen före Jonny, med liten marginal. På slutändan fick Jonny problem med bränsleinsprutningen och fick släppa kontakten med Boo. Bakom de två kubbades Rolf Bergström och Charles Mörbäck om tredjeplatsen. Rolf lyckades dock hålla undan ända in i mål men han hade en verkligt svettig rond att gå.

I Formel Vee utkristalliserades snabbt en tätkvartett bestående av Bertil Roos, PeO Boström, Tommy Brorsson och Bror Jaktlund. Spänningen saknades dock då omkörningarna hela tiden lyste med sin frånvaro. På de sista varven droppade emellertid Roos ner till fjärdeplatsen när styrsnäckan krånglade.

Summa summarum: Västsverigehar fått en ny tummelplatsför banförare - en bana som verkligen lovar mycket gott. Vi får hoppas att förväntningarna infrias nästa år.

Bengt Strömberg - IMS