STCC införde ett nytt kvalsystem där man först lottade startordningen och sedan körde man två kvalheat för att vaska fram startordningen till finalen. I första kvalheatet försvann både Daniel Haglöf och Thed Björk redan innan första kurvan! Edward Sandström tog ledningen före Robert Dahlgren, men på tredje varvet for Dahlgren av banan efter närkontakt med Tomas Engström. Många förare försvann, medan Sandström vann före Richard Göransson och Engström. Jens Hellström startade först i andra kvalheatet. Han var snabbast iväg och ledde ända ned till Ejes där han bromsade på sig och for av banan! Jan Flash Nilsson övertog ledningen och höll den ända till målet före Ekblom och Göransson. Flash startade i pole i finalen. Han tog ledningen, men redan i femte kurvan åkte han av och bröt! Nybörjarmisstag, var Jannes korta förklaring. Ekblom tog över ledningen före Göransson, Engström, Johan Stureson och Sandström. Det var blött när racet startade, men de flesta chansade på slicks. Men regnet kom tillbaka och förarna hade det svårt på banan. Ekblom åkte av och Göransson övertog ledningen, men strax efter avbröts racet så att alla kunde sätta på regndäck. WestCoast Racing var lite sena med däcksbytet på Göranssons bil och han fick en drive thrue som straff. Detta gjorde Göransson rasande. Engström vann finalen före Stureson och Björk. Stureson hann ge Engström en rejäl smäll, men båda bilarna höll till målet.
2005 hade Sverige det största startfältet i världen för Formel Ford Zetec. 31 bilar kom till start i Karlskoga. Banlicensen tillåter bara 26 bilar, men man fick dispens och de fem sista bilarna fick starta en bit bakom det övriga fältet. Norrmannen Mats Franer vann första racet före Daniel Roos och Carl-Olov Carlsson. Förarna ställde upp sig för det andra racet, men i startögonblicket dog motorn för Carlsson, som stod i andra startrutan. Bilarna närmast bakom lyckades väja, men sedan blev det en massiv krasch! Bilarna längre bak i fältet bara matade in i högen och de som startat längre bak han troligen komma upp i över 100 km/h. Tur i oturen var ändå att man hade flyttat bak de övertaliga bilarna. De var de enda som hann få stopp innan högen av bilar. Det tog lång tid för funktionärerna att reda upp denna härva av förvridna metallbitar och plastfragment. De flesta förarna klarade sig oskadda, men några fick uppsöka sjukhus. Endast 13 bilar kunde ställa upp i omstarten till sist. Roos vann före Franer och Tommi Anttila.
I Radical var det två förare som utmärkte sig ganska snart under denna säsong; finländaren Tomi Furu och nykomlingen Samuel Lindkvist. Det var Niclas Lovén som tagit in Lindkvist i klassen och tanken var att Lovén skulle lära upp Lindkvist. Till mångas förvåning var det i stället så att Lindkvist oftast körde ifrån läromästare Lovén! Rikard Bengtsson hade pole i Karlskoga, men det var Lovén som tog starten före Lindkvist och Furu. Lindkvist övertog snart ledningen medan Furu fick en drive thrue för ojuste körning. Lindkvist fick problem med elektroniken mot slutet och bilen dog i alla högerkurvor. Dock hade han en tillräcklig lucka för att kunna hålla undan till seger före Jörgen Petersson och Alexander Haegermark. Lovén ledde även andra racet inledningsvis, men han fick återigen ge sig mot Lindkvist som vann före Lovén och Helena Häger.
Intresset för Volvo S60 Challenge dalade snabbt efter några framgångsrika år. I Karlskoga var det endast sex bilar till start. Peter Hallén tog en enkel dubbelseger medan Lasse Sundman och Petter Granlund delade på övriga pallplatser. För att inte heatet skulle se så futtigt ut plockade STCC in S40 Challenge som utfyllnad i heatet. (De skulle egentligen kört med SLC.) Andreas Simonsen vann första racet före Viktor Andersson och Andreas Ebbesson. Mikael Mårthen vann andra racet före Ebbesson och Ibrahim Bakirci.
JTCC hade ett nytt reglemente detta år. Det var relativt otrimmade småbilar på 1600cc som användes. Daniel Andersson vann första heatet före Joakim Ahlberg och Roger Eriksson. Jocke Mangs vann det andra före Ahlberg och Andersson. Thomas Johansson vann Superkart före Benjamin Ernryd och Lars-Åke Björk. Ernryd vann det andra racet före Björk och Per-Olov Ogeborn.
Veidec Trophy blev en öppen affär i regnet, som ställde till det för många av förarna. Ingen från palltrion från förra tävlingen var ens bland de sju bästa denna gång! Per Gustavsson tog starten och satsade sedan allt på att gå ifrån fältet. Han tog dock i för hårt så när han gick in i Tröskurvan på sjätte varvet släppte greppet på framhjulet och han for av banan. Det var dumt gjort. Tydligen körde jag fortare än vad omständigheterna tillät, sa Gustavsson. Freddy Papunen övertog ledningen och han drog upp en rejäl lucka till Norvald Haaland. Som mest ledde han med sju sekunder. Papunen vann och Haaland var säker på att han skulle bli tvåa, men så plötsligt kom årsdebutanten Filip Backlund smygande och körde om på yttern! Backlund gick i mål som tvåa före Haaland. Detta var Backlunds genombrott och hans första pallplats i klassen.
Bengt-Åce Gustavsson - www.racefoto.se