Racerapport

Het Racing i Skåne

Den 37:e upplagan av Svenskt Sportvagnsmeeting kördes på Ring Knutstorp. Närmare 300 bilar kom till start. Hela helgen var det stark sommarhetta, vilket gjorde det tufft för både förare och funktionärer. Många tilltänkta åskådare valde nog stranden, men det kom ändå nästan 2 400 besökare. Tävlingen är den största i Sverige varje år och de tävlande kör i Historisk Racing, Sportvagsracing, Ginetta Cup och Radical uppdelade i 14 heat.

Klassen för GT/GTS-bilar före 1965 brukar vara som störst just under den här tävlingen varje år. I år har man dels slagit ihop sig med klassen Standard före 1965 och sedan delat upp alla bilar i två heat, över och under 1300cc. Detta för att det inte skall bli för stora fartskillnader. I den större klassen tog Roger Adamsson pole före Palle Pedersen, som egentligen får köra i den lilla klassen, men han är så snabb att han hänger med de stora bilarna. Årets nykomling, Johan Frick, startade trea i "Myggans" gamla bil. Alla tre kör i klassen GT. Tommy Brorsson var bästa standardbil och han startade 11:a. I första racet drog Adamsson ifrån de övriga, medan det bildades en klunga av förare som hade en härlig fight. Pedersen lyckades slita sig loss från denna och köra in på andra plats i racet och Lars Bondesson spurtade till sig tredjeplatsen. Brorsson körde i mål som sjua totalt och segrare i standardklassen före Lars Esselius och Claes Paulsson. I det andra racet var det Pedersen i sin lilla kvicka Ginetta som var snabbast iväg i starten. Adamsson lyckades dock jaga i kapp honom och även ta sig förbi och vinna sitt sjätte race i rad! Nykomlingen Frick lyckades också ta sig förbi och tog hand om andraplatsen. Han var alltså debutant i våras i Anderstorp och nu är han redan uppe på pallen! Pedersen slutade trea. I standardklassen vann Esselius före Brorsson och Roger Andersson.

I heatet för de mindre bilarna var Christer Nilsson snabbast i kvalet före Jörgen Brynne och Palle Kragh Rühe, alla tre kör i GT medan snabbaste standardbil var Max Wiebke i fjärde rutan. I första racet tog Rühe ledningen före Carsten Warnich, som gjorde en kanonstart. Bengt Bengtsson låg trea. Rühe tvingades bryta, då han fick problem med ett bakhjul. Peter Stöhrmann (GT) smög sig upp genom fältet och vann heatet före Warnich (STD) och Bengtsson (STD). I andra racet ledde Warnich (STD) från start till mål. Bengtsson låg tvåa i början, men tappade mot slutet. Rühe (GT) kom tvåa och Jörgen Brynne (GT) kom trea.

Som vanligt delades ett specialpris ut från det lokala företaget Energiteknik. GT-förarna Johan Solman, Roar Eriksen, Johan Frick, Palle Krogh Rühe och Christer Nilsson fick 1000 kr var från representanten Lars Bondesson.

Som en total kontrast till alla nyare bilar finns det även en klass för riktiga klenoder. De äldsta bilarna är från tiden före andra världskriget och de nyare är F3-500cc från femtiotalet samt Formula Junior från 1959-60. Den äldsta bilen i fältet är Janne Hanssons Bugatti från 1928. De har en annorlunda startmetod. De räknar ut ett handicap efter en formel, som användes för länge, sedan där de långsammaste bilarna startar först. De snabbare startar ett helt varv efter de första. Tanken är att alla skall komma i mål ungefär samtidigt. Magnus Neergaard släpptes iväg först med sin Riley från 1931. Glenn Andersson släpptes ett varv senare med sin Alfa Dana Midget 500cc från 1958. På näst sista varvet blev det en stor klunga, då hade i princip alla kommit ikapp varandra och det blev en riktig spurt mot mål. De kör väl inte riktigt allt vad tygen håller, men det är heller ingen paradkörning. Per-Olof Håkanson vann före Janne Hansson, dubbelt Bugatti med andra ord. Glenn Andersson kom trea. I andra racet vann Hansson före Andersson och Chuck Bird i en MG K3 från 1934.

Vi fick även se Magnus Ahlqvist köra några uppvisningsvarv med Ronnie Petersons March 721X. Rallyvärldsmästaren från 1984, Stig Blomqvist, gjorde ett inhopp i 1000cc Cupen och han körde i mål på andra plats i andra racet. Speakern Bosse Lindman sammanfattande den historiska racinghelgen på ett mycket fint sätt: - De enda förlorarna i historisk racing, det är dem som inte kommer till start!

Nu väntar ett långt sommaruppehåll för förarna. Nästa deltävling körs på Vålerbanen i Norge sista helgen i augusti.

Bengt-Åce Gustavsson - www.racefoto.se

Svenskt Sportvagnsmeeting på Ring Knutstorp

Den 37:e upplagan av Svenskt Sportvagnsmeeting kördes på Ring Knutstorp. Närmare 300 bilar kom till start. Hela helgen var det stark sommarhetta, vilket gjorde det tufft för både förare och funktionärer. Många tilltänkta åskådare valde nog stranden, men det kom ändå nästan 2 400 besökare. Tävlingen är den största i Sverige varje år och de tävlande körde i Historisk Racing, Sportvagsracing, Ginetta Cup och Radical uppdelade i 14 heat.

Roadsport var överlägset den största klassen i helgen med 44 bilar på startgriden! Detta innebar att klassen fick delas upp i två heat. Roadsport A och B samt Roadsport C, som har fått ett härligt tillskott i Mazda MX-5 Cup. Av 27 bilar i C var det 21 st Mazda Miator. Miatan utsågs nyligen till världens näst bästa sportbil genom tiderna i ett TV-program, endast slagen av Porsche 911. Robert Serwanski tog pole före Andreas Halbig, Fredrik Henriksson och Henrik Pihl. Denna kvartett stod i en klass för sig och de hade en mycket sevärd kamp om placeringarna. Serwanski vann före Henriksson och Halbig. De fem första bilarna i mål var Miator. Halbig satte den snabbaste varvtiden och fick således starta i pole i andra racet. Denna förvaltade han väl, för han tog ledningen direkt och släppte den sedan aldrig i från sig! Han vann med sekunden före Serwanski och Henriksson.

I Roadsport A och B var Christer Almqvist snabbast i kvalet före Henric Månsson och Mats Ohlsson. I racet blev det en kamp mellan Almqvist, Ohlsson och Lars Macklin. De gick i mål i den ordningen i Roadsport A. I B vann Anders Eriksson före Magnus Dahlin och Max Lindblom. I andra racet vann Kent "Nisse" Hellqvist före Macklin och Almqvist. I B vann Eriksson före Dahlin och Rolf Dawidsson.

I Clubman var Henrik Andersen snabbast i kvalet före Petter Berger och Stefan Mumm. Andersen tog starten före Mumm och Berger, som försökte svara med ett omkörningsförsök på yttern fram mot den tvära vänstern efter korta rakan. Men Mumm gav inte tillräckligt med plats och Berger fick ta till gräset uppför backen. Han lyckades inte styra in bilen utan touchade däcksbarriären så att hjulupphängningen kollapsade. Andersen gick mot en enkel seger före Mumm och Emil Löveryd. Andra racet blev bara tre varv gammalt innan Flemming Bendixen körde av vägen och på väg in igen rammade han Mats Lundkvist. Båda blev stående så illa att loppet rödflaggades. Petter Berger hade startat sist och han hade hunnit köra upp sig genom halva fältet, men i omstarten tvingades han starta sist igen. Nu fick han till en bättre start och jobbade sig snabbt upp genom fältet. I toppen hade Andersen tagit ledningen, men tvingades bryta redan efter ett halvt varv, för att han hade trampat av gaswiren. Mumm ledde före Löveryd, men Berger kom ångande upp genom fältet. När han väl nådde tätduon gjorde han processen kort, han tog sig förbi och vann före Löveryd och Mumm.

I Modsport kvalade Villy Zielinski snabbast före Joakim Granfors och Jaan Tolli. Dessa tre var i en klass för sig i racet, men på näst sista varvet krokade de ihop efter långa rakan. Zielinski och Tolli blev stående medan Granfors kunde ta en enkel seger 14 sekunder före Kenneth Nilsson och 39 sekunder före Douglas Wichers. Det blev samma tättrio även i andra racet. Den här gången vann Zielinski före Tolli och Granfors. Alla tre gick i mål inom 0.2 sekunder!

Ginetta G 20 Cup var också med på SSM. Mats Nilsson var snabbast i kvalet före Rikard Bengtsson, som gjorde tillfällig comeback, samtidigt som han firade sin födelsedag. Alexander Pfister startade trea. Bengtsson visade att de gamla mästartakterna sitter i ännu, då han vann båda racen före Nilsson och Pfister.

RM-klassen Radical var också med under helgen. Klassen har växt i år och det kom 19 bilar till start. Johan Lindbrandt är en av årets nykomlingar och här tog han sin första pole före Tobias Alriksson och David Söderlund. Tyvärr kom helgens Radicaltävlingar att bli lite av ett kaos där tyvärr tävlingsledningen tog flera ödesdigra beslut som i kombination med heta förare och tidsnöd gjorde att denna i övrigt mycket fina tävling fick en fadd eftersmak. En bidragande orsak till problemet var att tävlingsledningen valt att inte använda safetycar under sina tävlingar. Vid varje större incident rödflaggar man heatet istället. Under de historiska racen brukar detta inte vara något problem, men i helgen hände allt som inte fick hända. I det första Radicalracet snurrade en förare av vägen. Han stod olämpligt till, varför man rödflaggade heatet redan efter ett varv.

Vid omstarten tog formeringen alldeles för lång tid och i den extrema värmen som rådde började bilarna överhetta. Paniken spreds och någon från tävlingsledningen rusade fram till bankanten och började vifta med en Sverigeflagga. I stället för att ge gul flagg, för att ge förarna ett extra varv att kyla ned bilarna, tolkade förarna situationen att starten hade gått. En bil kom aldrig av startplattan. Trots att man flaggade gult runt banan kom förarna i full karriär ut på andra varvet, vilket inte gav tävlingsledningen något annat alternativ än att återigen rödflagga heatet. Vid tredje omstarten var alla på helspänn. Startuppställningen sköttes jättesnabbt och alla kom iväg som de skulle. Men några varv in i racet bromsade en förare på sig efter korta rakan. Han försökte rädda situationen genom att backa tillbaka in på banan igen, men när han lade i 1:an fick han motorstopp. Han stod mitt i vägen och tävlingsledningen tvingades rödflagga heatet ännu en gång. Nu var klockan 16.57 och eftersom man inte får köra efter kl. 17.00 kunde det inte bli ytterligare en omstart. Nu var känslorna långt över kokpunkten i depån i det redan så kokheta sommarvädret. Tävlingsledningen bad om ursäkt för sina misstag och erbjöd Radical-förarna att få köra om racet på söndagen istället. Men man var oense även inom Radicalklassen och efter många och långa diskussioner beslöt man att stryka racet och endast köra race 2 på söndagen. Lindbrandt hade varit överlägsen under de varv som hann köras, och han blev så besviken på alltsammans att han åkte hem.

Spänningen var stor inför söndagens race. Nu fick inget bli fel. Enligt Radical-reglementet skall det ena racet startas stående och det andra rullande, men det var aldrig något alternativ den här helgen, eftersom alla race skulle startas stående. Vid startuppställningen fick en bil stopp. Nu var tävlingsledningen alert och vinkade gulflagg direkt så att alla förare fick ett nytt formeringsvarv. De två första bilarna hann dra på ordentligt och låg långt före resten av klungan. Av någon märklig anledning flaggade tävlingsledningen grönt när de kom tillbaka till startplattan efter ett varv. Förarna tolkade då detta som att starten hade gått och de två första bilarna gav järnet. Strax efter kom klungan, och här blev förarna tveksamma. Några drog på och några avvaktade. Tävlingsledningen såg ingen annan utväg än att åter rödflagga heatet. Nu var känslorna åter laddade. Bilarna formerade sig ännu en gång och den här gången gick allt vägen. Per Staaf JR vann till sist racet före Markus Nordenström och Marcus Jönsson, som därmed tog sin första pallplats någonsin i en PR 6. I klassen Prosport vann Fredrik Moberg före Simon Hultén och Tomas Berg.

Tävlingsledaren Robin Wachman var helt på det klara med att årets tävling inte blev så bra som man hade hoppats. - Vi är många som jobbar hårt för att detta skall bli en bra tävling, men den här gången var det tyvärr flera saker som gjorde att vi fick problem. Vi kommer självfallet att rannsaka oss själva och lära oss av våra misstag så att vi kan göra en bättre tävling nästa år.

Bengt-Åce Gustavsson - www.racefoto.se